GigWatchs nya rapport undersöker gigekonomin och hur den påverkar samhället. Hur går det till när ett företag gigifieras? Anton Hultberg, medlem i GigWatch, beskriver hur det gick till när hans arbetsplats blev en del av gigekonomin. Läs hans arbetsplatsundersökning nedan, som också utgör rapportens tredje kapitel.

Under GigWatchs releasevecka lyfter vi ett kapitel ur vår nysläppta rapport varje dag. Hela rapporten går att läsa online eller beställa i fysisk form här.

---

Fallet med Movebybike

Text: Anton Hultberg, medlem i GigWatch och tidigare anställd på Movebybike

Denna text handlar om gigifiering. Närmare bestämt om gigifieringen av Movebybike, ett företag som jag arbetade på mellan 2016 och 2021. Under tiden som jag arbetade som cykelbud på Movebybike blev jag medlem i Transportarbetareförbundet och mina kollegor valde mig till skyddsombud. Jag och mina kollegor kämpade tillsammans för att företaget skulle uppfylla sina grundläggande åtaganden som arbetsköpare. Det kunde handla om att arbetsplatsen eller fordonen inte var säkra, att vi inte fick ta lunchrast eller att vi inte ville använda våra egna mobiltelefoner i tjänsten. Vi kämpade även för att Movebybike skulle teckna kollektivavtal, någonting som vi ännu inte har sett ske.

Nu har jag lämnat Movebybike och mitt uppdrag som skyddsombud. Jag har valt att fortsätta mitt engagemang kring gigekonomi genom att bli medlem i GigWatch. Jag har skrivit denna text för att jag tror att förändringen av Movebybike kan visa att gigekonomins utbredning inte är begränsad till en handfull matbudsföretag med färgglada ryggsäckar. Gigföretagens metoder påverkar även andra branscher. Jag ser gigekonomin som en stor experimentverkstad, där startup-företag kan laborera med ny teknik och nya modeller för betalning, kontroll och disciplinering. Som skyddsombud har jag bevittnat dessa förändringar ner på detaljnivå, och jag hoppas att denna text kan ge en närbild av gigifieringens mekanismer och konsekvenser.

Movebybikes historia
Movebybike startades i Malmö 2012 av en far och en son som delade ett intresse för lastcyklar och gröna transporter. År 2015 ville två gröna entreprenörer från huvudstaden bygga vidare på lastcykeldrömmen och startade Movebybike Stockholm som en franchise till Malmöfilialen. De köpte in större lastcyklar som kunde frakta upp till 300 kg last. Nu kunde de konkurrera med skåpbilarna som släppte ut avgaser på stadens gator. De följande åren växte Movebybike i Stockholm stadigt. Fler kunder tillkom; bland annat Secondhandjätten Sellpy, last-mile leverantörerna Budbee och Airmee, samt ett antal olika cateringfirmor, tvättjänster, matkasselösningar, fruktkorgsleverantörer och glassföretag.

Genombrottet för Movebybike Malmö kom när de gav sig in på området mikromobilitet. Först var de underleverantörer åt ett stadscykelsföretag som behövde någon som flyttade deras cyklar till cykelställen, sedan skrev de kontrakt på att flytta elsparkcyklar. I samma veva tog Movebybike in miljontals kronor i riskkapital. De gröna entreprenörerna från Stockholm köptes ut. Movebybike bytte namn till Movebybike Europe och med riskkapitalet i ryggen satsade de på att skala upp genom att expandera verksamheten i Göteborg, Malmö och senare även Stockholm. Nu rekryterade företaget en ny vd, Liesette Hallström. Hon kom från Jetpack och hade gedigen erfarenhet av transportbranschen. Batteribyte på elsparkcyklar (“swapping”) blev nu företagets kärnverksamhet och de blev underleverantörer åt det svenska företaget Voi och den tyska motsvarigheten Tier.

Traditionella lastcyklar visade sig vara för svaga för att frakta de tunga batterierna till elsparkcyklar. Ledningen valde därför att ställa om stora delar av flottan från el-lastcyklar till renodlade elfordon. Valet föll på el-mopeden Tripl och Starke, ett fordon som Movebybike omtalar som en “cykel”, men som är så tung att den är praktiskt taget omöjlig att trampa fram med muskelkraft.

I samband med övertagandet ändrades företagets slogan från: “Sveriges Grönaste Åkeri” till det något vagare “Skapa en stad som rör sig i harmoni med människan”. I och med satsningarna på elsparkcyklarna övergav Movebybike alla sina kärnvärden (cykling och miljö) på en gång. Nu använde de inte främst cyklar utan mopeder och andra elfordon. Dessutom arbetade de med swapping åt elsparkcykelföretag vars sparkcyklar har kort livslängd och därför orsakar stora koldioxidutsläpp.

Begreppet gigifiering

Hur kan man mäta gigifiering? Hur märker man att en bransch eller ett företag börjar bli en del av gigekonomin? Genom att tillämpa de kriterier som GigWatch har satt upp för gigekonomin vill jag på ett konkret sätt visa hur Movebybike hämtade inspiration från gigföretagen. En rad åtgärder ledde till mer flexibilitet för företaget och större otrygghet för de anställda.

Du tilldelas arbete via en plattform
När jag började på Movebybike var det tydligt att det fanns två huvudsakliga arbetsredskap: lastcykeln och mobiltelefonen. I mobilen fanns program som höll reda på körningarna. Där kunde vi förare se våra uppdrag och där hittade vi också adressuppgifter och telefonnummer till kunderna. Det var i det programmet som kunderna signerade leveranserna. Vi hade även ett program för att chatta med varandra.

Förarna var anställda. De flesta av dem på kortare kontrakt eller “vid behov”. Vi hade alltså en anställning, men fick våra uppdrag genom en app. På Movebybike hade vi en särskild app för att räkna timmar. I början var det en enkel digital stämpelklocka, och om vi hade glömt att stämpla in eller ut så kunde vi förare själva korrigera detta med mobilen.

Efter ägarbytet ersattes den digitala stämpelklockan av appen Buddypunch, som krävde GPS-positionering när vi stämplade in. Det gick inte att korrigera sena utstämplingar och alla stämplingar som inte stämde överens med de tider som var schemalagda skulle godkännas av trafikledningen.

Inte nog med det. När vi skulle logga in i Buddypunch ville appen att vi skulle ta ett kort på vår omgivning. Det räckte alltså inte med att arbetsköparen GPS-spårade oss. Vi var tvungna att stämpla in och ut vid exakt rätt klockslag och vi skulle dessutom ta ett kort på vår omgivning för att bevisa att vi inte fuskade. Chefen försvarade stämpelklockan och slog ifrån sig vår kritik. Han menade att foto-funktionen var valfri och att appen i övrigt funkade bra.

Förarna var upprörda. De var rädda för att deras arbetade timmar skulle försvinna när den nya stämpelklockan strulade. Jag som var skyddsombud var upprörd över att vi hade fått ännu en app som GPS-spårade oss. Våra chefer hade ännu en gång kört över fackgruppen och infört nya appar utan att informera oss i förväg.

Jag skrev incidentrapporter om den integritetskänsliga stämpelklockan i hopp om att facket eller Arbetsmiljöverket skulle ingripa. På Transport sade det regionala skyddsombudet att GPS-spårning var okej om det var frågan om ett fordon. Jag förklarade att spårningen skedde via våra privata mobiltelefoner och att arbetsköparen även kunde spåra oss på fritiden. Regionala skyddsombudet skakade på huvudet. Transport har mig veterligen inte lyft frågan om GPS-spårning av förare via privata mobiltelefoner till högre nivå eller till domstol.

Arbetet sker on demand
Gigekonomin bygger på att företagen svarar mot kundernas behov, utan att de behöver betala för alla de arbetare som befinner sig i stand-by läge, redo att hugga in. Företagen vill vara lyhörda för kundernas behov och de kan i stort sett anpassa bemanningen i realtid.

Movebybike växte när de började jobba med elsparkcyklar. De rekryterade mängder av nya förare. De flesta var utrikesfödda och många var migrantarbetare som fick stanna i Sverige så länge de hade ett arbete. Behovet av arbetare varierade timme för timme beroende på hur många sparkcyklar som fanns ute på stan.

Trots att det fanns en schemaläggning så fick förarna ofta jobba övertid. På så sätt kunde företaget hantera många arbetstoppar utan att schemalägga för många arbetare. I och med att företaget inte har kollektivavtal behöver de inte betala övertidsersättning eller OB. Movebybike kunde alltså i praktiken agera som ett gigföretag, trots att deras förare var anställda. Detta var möjligt av två anledningar. För det första, på grund av att de styrde arbetet genom appar. För det andra, att många förare var migrantarbetare och inte alltid kände till eller vågade stå upp för sina rättigheter.

Du behöver stå för egna arbetsredskap
Arbetstelefonerna var vår första fackliga strid på Movebybike. Gigifieringsprocessen såg ut som följer: Från början tillhandahöll bolaget arbetstelefoner som vi anställda kunde använda i tjänsten. I takt med att bolaget anställde flera förare så blev det ont om telefoner och förarna uppmanades att använda sina privata mobiler. När jag blev vald till skyddsombud hade det muttrats om detta länge. Mobilerna tog stryk när vi använde dem i tjänsten.

Förarna undrade om de skulle få ersättning för sina spruckna skärmar. Efter lite efterforskning stod det klart att företagets försäkringar inte gällde förarnas mobiler. Ersättningen för reparation upplevdes som godtycklig av förarna. Företaget krävde att de skulle bevisa att skadan på mobilen hade skett på jobbet, och ofta rann ärendet ut i sanden och föraren blev av med jobbet innan någon ersättning hade betalats ut.

I samband med att jag talade ut i tidningen ETC skrev jag som skyddsombud fyra stycken 6:6:a-anmälningar (en skarp påminnelse om missförhållanden på arbetsplatsen). En av dessa rörde telefonerna. Inom loppet av några veckor hade företaget köpt in tjänstemobiler till förarna.

Du har en falsk egenanställning eller är osäkert anställd
Ett av kännetecknen för gigföretag är att de anställer eller kontrakterar folk enbart den tid som de utför arbete (och ibland inte ens det). På Movebybike var förarna dock anställda direkt av företaget. De flesta var timanställda. Jag var den första på Stockholmsavdelningen som fick en tillsvidareanställning.

Trots att företaget ständigt växte så anställde de primärt folk på korta kontrakt. Det borde alltså funnits underlag för att anställa fler förare på heltid, men Movebybike valde att anställa dem på korta kontrakt och “vid behov”. När jag anställdes fick jag höra att företaget inte kunde fastanställa eftersom de var ett “startup” där ägarna “själva cyklade”. När företaget växte visade det sig att de lösa anställningsförhållandena inte var en barnsjukdom utan en medveten strategi.

Du saknar fast timlön och får betalt per arbetsuppgift
På Movebybike hade de flesta förare timlön. Jag var en av få fast anställda så jag hade månadslön. Efter att företaget hade gått över till “swapping” som huvudsyssla införde man ett annat schemaläggningssystem. Under senhösten 2020 började schemat släppas med kort varsel. Det innebar en tydlig gigifiering av arbetsplatsen.

Trots att företag enligt arbetstidslagen är skyldiga att publicera scheman två veckor i förväg så släppte trafikledarna på Movebybike ofta scheman med endast en veckas varsel. Ibland kunde trafikledarna gå in och ändra i ett schema som redan var lagt. Vi förare blev osäkra. När ett lagt schema ändras utan förvarning drar det undan mattan för den enskilde föraren, rent psykiskt. Man börjar tvivla på sina egna sinnen och måste hela tiden dubbelkolla schemat för att se om något har ändrats. Vi visste inte om vi skulle jobba morgon eller kväll nästa dag.

Företaget hade anställt trafikledare som saknade kunskap om arbetsmiljölagen och arbetstidslagen, och i början lade de scheman med för kort dygnsvila. Delade turer infördes utan att man tillfrågade vare sig facket eller förarna. Detta schema infördes utan förvarning från en vecka till en annan. Jag påpekade för ledningen att de enligt Medbestämmandelagen (MBL) var skyldiga att informera facket om viktiga förändringar. De höll inte med mig.

Konsekvensen av att ha en kort och föränderlig schemaläggning är att det uppstår en osäkerhet kring när schemat ändras och varför. Förarna visste inte om klagomål skulle leda till indragna pass eller försämringar i schemat. Jag noterade att tonen från trafikledningen blev mer respektlös i takt med att schemaläggningen förändrades.

Rubriken för detta stycke handlade om timlön och betalningsmodell. Varför skriver jag då om schemat? Min poäng är att även på ett “vanligt” företag där arbetarna är anställda och har timlön eller månadslön, så kan arbetsköparen göra arbetssituationen otrygg. Om jag hade haft ett starkare fackligt kollektiv i ryggen så kanske vi hade kunnat stå emot detta. Men eftersom en stor del av kollegorna var migrantarbetare vars uppehållstillstånd var villkorat, så vågade de inte säga emot.

Du konkurrerar med dina kollegor om arbete
Även om förarna på Movebybike är anställda så tillämpar företaget en del av gigekonomins principer när de utvärderar de anställdas prestation. Då arbetare i gigekonomin ständigt är uppkopplade mot en plattform samlas det in mängder av data om varje arbetare. Det kan röra sig om GPS-positionering via mobilen eller att appen mäter hur lång tid det tar att utföra varje leverans. Movebybike arbetar också med appar. De har dels ett system som används för de egna leveranserna. Dels får Movebybikes förare också logga in på andra företags appar, när de arbetar som underleverantörer åt dem. Det innebär att Movebybikes förare spåras och utvärderas av flera företag under sina arbetspass.

I gigekonomin ligger appens data till grund för utvärderingen av arbetarna. Om en arbetare är egenanställd finns det inget anställningsförhållande. Arbetare som inte presterar i linje med företagets krav får helt enkelt inga nya uppdrag. På Movebybike var förarna anställda, men vartefter som företaget började fokusera mer på swapping började tongångarna likna dem i gigekonomin. De pratade om ett visst antal swaps per timme och de förare som presterade bäst var också de som fick flest pass.

Movebybike vs Foodora

Vilka faktorer ligger bakom gigifieringen av Movebybike? Bör detta betraktas som en allmän utveckling eller en trend? Citaten som inleder denna text säger en del om hur företaget positionerade sig gentemot gigekonomin i allmänhet och flaggskeppet Foodora i synnerhet. Jag minns hur vår dåvarande vd underströk skillnaden mellan Movebybike och Foodora. Våra förare fick arbetskläder, använde arbetsmobiler och fick cykla på de senaste och finaste lastcyklarna.

I samband med förhandlingarna om kollektivavtal ändrades tonen helt. Movebybike hävdade då att de var som Foodora, och att företaget därför hade rätt att teckna Transports Budavtal som tagits fram för Foodora. De tyckte att det vanliga Transportavtalet var “för dyrt” (lägstalönen för en chaufför ligger på över 26 000 kr) och det svagare Budavtalet var därför attraktivt. Transport sade nej till detta.

Vad driver gigifieringen?

Gigifieringen av Movebybike kan sammanfattas som följer: arbetsmiljön försämrades och förare fick inte längre arbetskläder eller arbetsmobiler. Vi cyklade visserligen på företagets cyklar men det slarvades med underhåll och reparation.

Ledningen införde ett nytt system för schemaläggning och en ny stämpelklocka. Det innebar att förarna hade mindre information och framförhållning samtidigt som de övervakades mer intensivt via företagets appar. Varje cyklad kilometer och varje genomförd leverans loggades av Movebybike eller av någon av dess uppdragsgivare. Dessa data användes sedan för att utvärdera arbetarnas prestation och bestämma vem som fick vilka uppdrag.

Hur kunde de gå från att inte vara Foodora till att bli som Foodora? Jag har försökt identifiera några punkter som jag tror spelar roll:

Movebybike använder också appar
I grunden bygger Movebybike på samma teknologi som Foodora och andra gigföretag. Apparna är mycket mer än ett arbetsverktyg. Företagen använder apparna för att samla in data om arbetarna. Dennaa data används sedan för att utvärdera deras prestationer.

Poängen här är att det mesta av informationen kring arbetet är inlåst i en app som har två olika gränssnitt – ett för arbetsköparen och ett annat för arbetaren. Fördelningen av information är asymmetrisk. Arbetsköparen har tillgång till all information som finns och kan styra vad arbetaren ska kunna se. Detta försvårar också det fackliga arbetet eftersom information om scheman och tider kommer ut i företagets appar och därmed kan vara svåra att se över.

Movebybike inspirerades av uppdragsköpare
Movebybike har arbetat som underleverantörer åt flera av de större aktörerna inom e-handel, last-mile-leveranser och matkassebranschen. Företaget är även underleverantör åt flera elsparkcykelföretag. När förarna jobbar åt dessa kunder arbetar de ofta med kundens app, och då är det kunden som dikterar hastigheten och bestämmer villkoren för arbetet. När det handlar om e-handel och matkassar är tempot högt. Om de ska hinna leverera alla paket mellan 17 och 23 finns det inte tid för några lagstadgade matraster eller pauser. Frågan är om kundernas metoder och tempo kan ha inspirerat Movebybike till gigifiering?

Gigarbetare söker sig till Movebybike
Mellan år 2018 och 2019 började flera före detta matbud från företag som Foodora och Uber Eats söka sig till Movebybike. De hoppades på att kunna få ett riktigt jobb med kollektivavtal som Migrationsverket kunde acceptera. Tyvärr skrev inte Movebybike på något kollektivavtal och många av migrantarbetarna har levt i ovisshet och med hotet om utvisning hängande över sig. Detta kom att påverka arbetsmiljön och villkoren på Movebybike. De pakistanska och bangladeshiska gigarbetare som tog jobb på Movebybike var desperata att hitta ett jobb som skulle leva upp till Migrationsverkets krav. När jag pratar med dessa migrantarbetare (mina kollegor) inser jag att de har haft extremt tuffa arbetsvillkor och mycket lägre löner, trots att vi jobbade på samma arbetsplats. Ironiskt nog så sökte gigarbetarna sig till Movebybike för att få bättre villkor, men resultatet blev att arbetsköparen dumpade löner och arbetsvillkor.

Migrantarbetarna är på så sätt en viktig kugge i gigföretagens experiment. Arbetare med en säkrare ställning på den svenska arbetsmarknaden har möjlighet att säga ifrån om lagvidriga schemaläggningar eller orimliga krav. Migrantarbetare måste kunna redovisa för Migrationsverket att de har jobb, annars utvisas de. Det ökar risken för att de inte vågar klaga till chefen eller rapportera missförhållanden.