GigWatchs nya rapport undersöker gigekonomins framväxt och hur den påverkar samhället. Vad är innebär det att ett arbete blir gigifierat? Vilka jobb riskerar att bli det? I rapportens fjärde kapitel förklarar vi begreppet.
Under GigWatchs releasevecka lyfter vi ett kapitel ur vår nysläppta rapport varje dag. Hela rapporten går att läsa online eller beställa i fysisk form här.
När förvandlas arbete till gigarbete?
Gigifieringen kanske drabbar dig nästa vecka, om en månad eller om tio år. Jobbar du under osäkra villkor är det mycket sannolikt att ditt jobb redan har många gigliknande aspekter och att du i någon mån redan arbetar i en gigifierad situation.
Som i exemplet från Movebybike kan det handla om krav från chefen på att du använder din egen mobil i arbetet. Det kan också innebära att du tvingas arbeta som egenanställd trots att du har en tydlig arbetsköpare eller att din arbetsköpare använder olika former av datainsamling för att öka kontrollen över arbetet. Enligt en enkätstudie som gjordes 2016-2017 använde hela 19 % av alla som arbetar utanför gigekonomin i Sverige någon typ av specialiserad app eller hemsida för att logga sitt arbete. 11 % av samma grupp använde någon typ av app för att få notiser om när arbete är tillgängligt.
Gigifieringen av arbetsmarknaden är en utveckling som inte begränsar sig till de cykelbud som blivit gigekonomins mest synliga representanter. I själva verket påverkar den en bred uppsättning yrkeskategorier, oavsett hur olika dessa är sett till själva arbetets innehåll. Visserligen dominerar fortfarande traditionella anställningsformer, men gigekonomin är ändå en viktig tendens på arbetsmarknaden. Det beror på att den utövar ett tryck nedåt på arbetsvillkoren även i andra branscher och sakta tvingar dem att anpassa sig till de nya villkoren. Gigekonomin sänker därmed golvet på hela arbetsmarknaden.
“Golvet”:
Lägsta standard” för löner och villkor på arbetsmarknaden. Kan bygga på minimilöner, lagstiftning eller kollektivavtal.
När användandet av plattformar förenklar algoritmisk management och övervakning av arbetare innebär det att fler och fler arbeten börjar likna gigjobb. Vi ser redan i dag hur hushållsnära tjänster som barnvakts- och städjobb i allt större utsträckning förmedlas genom gigplattformar. Vikariepooler inom skola och omsorg verkar också i allt högre grad under gigliknande villkor. Samtidigt ökar fokuset på mätbarhet och datainsamling inom den offentliga sektorn, något som i längden riskerar att öppna upp för ökad algoritmisk management även inom välfärdsyrken.
Gigföretagen är redan idag tydligt integrerade i ekonomin. Etablerade företag använder sig ofta av gigföretag som underleverantörer och samarbetspartners, vilket driver på utvecklingen mot gigifering och dumpade villkor. Ett exempel är när den svenska möbeljätten Ikea 2017 köpte upp gigföretaget Taskrabbit, som specialiserar sig på tjänster som montering av möbler, flytthjälp och hemreparationer. I och med uppköpet ersattes anställda som tidigare arbetat direkt för Ikea med att montera ihop möbler åt kunder med gigarbetare.
Risken för gigifiering
Denna utveckling, där gigifierade villkor sprider sig över stora delar av arbetsmarknaden, är på intet sätt slumpartad. Som det går att se i fallet med Movebybike finns det ett antal faktorer som påverkar risken för att en arbetsplats ska gigifieras.
En grundläggande faktor är hur den konkreta arbetsprocessen ser ut och vilka former av fast kapital (maskiner, verktyg och så vidare) som krävs för att utföra arbetet. Kostnader för telefoner, datorer och fordon kan i allmänhet outsourcas till arbetarna medan mer specifik och dyr teknik fortfarande ofta måste tillhandahållas av arbetsköparen. Den arbetsköpare som håller sig med dyr, svårhanterlig och platsbunden teknik (exempelvis i tillverkningsindustrin) har svårare att gigifiera sin verksamhet än den som har möjlighet att outsourca alla fysiska verktyg till arbetarna och därmed enbart kontrollera en digital plattform.
En annan faktor som påverkar risken för gigifiering är hur väl arbetet lämpar sig för algoritmiskt management och annan plattformsteknik. Syftet med denna typ av teknik är att i högre grad omvandla självständigt arbete till ett enkelt mottagande och utförande av instruktioner. I praktiken är det ett sätt att överföra alla specialkunskaper från arbetaren till plattformen för att göra hen mer utbytbar. Hur mottagligt ett arbete är för den typen av omvandling står i direkt förhållande till det konkreta arbetets utformning. Lagerarbete och kodning är exempelvis lättare att bryta ner i en serie korta instruktioner än vård- och omsorgsarbete, möjligen med hemtjänst som undantag.
Den tredje och i slutändan kanske mest avgörande faktorn är graden av organisering på arbetsplatsen och möjligheterna till motstånd. På en arbetsplats där arbetarna gemensamt vägrar gå med på gigifierade villkor är utvecklingen dömd att gå långsammare eller i bästa fall stoppas helt. Samtidigt står denna kategori i direkt relation till de övriga två. Utbytbara arbetare, med en låg grad av självständighet i arbetet, är medvetna om att de löper större risk att förlora jobbet om de motsätter sig försämringarna. På grund av detta är riskerna med att protestera ofta högre.
Vad som riskerar att leda till gigifiering av en viss arbetsplats kan förändras över tid. När utrustning som tidigare varit dyr och svårtillgänglig blir billigare kan den lättare outsourcas till arbetarna. På samma sätt kan arbeten som tidigare haft en hög grad av självständighet stegvis börja detaljstyras ovanifrån. Denna utveckling kan ses inom bland annat budbranschen. Där har GPS-teknik gjort den enskilda arbetarens kännedom om de bästa och snabbaste vägarna mellan punkt A och punkt B till allmänt tillgänglig information. Att ha lång erfarenhet som budchaufför blir mindre viktigt när leveranser plötsligt kan utföras av vem som helst som förstår en GPS. Den här detaljplaneringen möjliggörs av tidigare datainsamling av förarnas rutter.
På samma sätt påverkar politiska beslut sannolikheten för att arbetare ska våga protestera mot försämringar. I ett nedmonterat välfärdssamhälle blir hotet om arbetslöshet mer skrämmande, och när detta kombineras med uppehållstillstånd som villkoras mot anställningsstatus skapar det ytterligare grogrund för gigifiering.
Gigekonomins framväxt är inte något slumpartat, men inte heller resultatet av orubbliga naturlagar. Även om stora delar av arbetsmarknaden verkar röra sig i denna riktning, är det fortfarande en utveckling som det är möjligt att organisera sig mot och bekämpa. För att det ska vara möjligt krävs att frågan politiseras, och att de gemensamma intressena mellan arbetare både inom och utanför dagens gigekonomi synliggörs.