I september röstade Europaparlamentet igenom ett förslag på stärkta rättigheter för gigarbetare, och i början av december kom EU-kommissionens utkast i frågan. En av de viktigaste punkterna i förslaget är en så kallad presumtion av arbetsgivarförhållande, där gigföretag antas vara arbetsgivare till dess att motsatsen bevisats
En av de drivande bakom förslaget var Leïla Chaibi, ledamot för det franska vänsterpartiet La France Insoumise. Vi pratade med henne om vägen dit. Hur lyckades man bygga upp en arbetarlobby över hela Europa, hur ser kampen mot gigföretagen ut under de kommande åren, och varför blev Uber bjudna på tårta efter att förslaget kom?
Jag tänkte att vi kunde prata om förslaget på stärkta rättigheter för gigarbetare. Du kanske skulle kunna berätta lite för mig om bakgrunden till förslaget. Hur kom det till?
Det har varit ett långt, hårt arbete med att under två år försöka övertyga EU-kommissionen om att det här måste göras. De här plattformarna finns i dag överallt i Europa. De påstår att de bara kopplar ihop egenanställda arbetare med kunder, men gång på gång säger domstolar att det rör sig om en falsk egenanställning. Arbetarna är inte fria, utan de är juridiskt underställda arbetsgivaren, som har full möjlighet att kontrollera deras arbete.
Ursula van den Leyen, som är president i EU-kommissionen, har sagt att ”någonting måste göras åt situationen”, men hon har inte sagt vad. Här finns det egentligen två vägar att gå. Den ena vägen är den som gigföretagen hoppas på: att dagens situation legaliseras. De vill skapa en kategori mellan arbetare och egenanställd, med alla fördelar för arbetsgivaren och alla nackdelar för arbetaren.
Å andra sidan finns det den väg som ligger i arbetarnas intresse: att tvinga plattformarna att ta ett arbetsgivaransvar. Att tvinga dem att respektera lagen, arbetarna och de sociala skyddsnäten. Huvudmålet för oss har varit att se till att det är den vägen vi följer.
Det här har lett till en konflikt. EU är vana vid att skapa lagar skräddarsydda efter lobbyisternas krav. Lobbyisterna är alltså vana vid att skriva lagarna själva, och tänker att det kommer vara enkelt för dem att ta kontroll över processen och se till att deras affärsmodell legaliseras. Men vi lyckades förändra maktbalansen, och tvinga kommissionen att lyssna på arbetarna.
Hur gick det till när ni lyckades göra det?
Jag tror det finns flera element. Inte minst lyckades vi skapa en bred koalition för presumtionen av arbetsgivarförhållande. Att vi hade lyckats med det såg vi i september, då EU-parlamentet röstade igenom ett förslag på just sådan lagstiftning. Visst har det funnits motstånd, bland annat från Emmanuel Macrons representanter – Macron är inte bara Frankrikes president, utan också Ubers bästa vän. Men faktum är att inte ens högern kan acceptera en situation där vissa företag respekterar lagen och andra inte respekterar den. Det skapar en ojämn konkurrens. Tack vare det lyckades vi få med oss stora delar av EU-parlamentet i september.
Men den viktigaste faktorn enligt mig var att man lyckades bygga upp en alternativ lobby – en arbetarlobby. Även om det kan vara svårt för gigarbetare att organisera sig, eftersom de arbetar så isolerat, så byggde man upp ett nätverk över hela Europa och skapade en kraft på europeisk nivå. För mig var den största delen av arbetet att hjälpa till med uppbyggnaden av den här arbetarlobbyn, och föra in deras röster i EU-parlamentet. I slutet av oktober organiserade vi en konferens i Bryssel med 120 plattformsarbetare från 18 olika europeiska länder.
Nu ställdes EU-kommissionen plötsligt mot väggen. Kunde de bara lyssna på företagens lobby som vanligt? Nej, för nu var det inte bara företagen som såg vad de gjorde, utan också arbetarnas lobby. Vi lyckades ändra maktbalansen, och kommissionen blev tvungna att vara försiktiga med vad de gjorde med förslaget. Det var en stor anledning till vår seger.
Hur har gigföretagen reagerat på er seger?
När du lyssnar på företagen i media nu är de väldigt, väldigt rädda. Både de och vi har varit vana vid att EU-kommissionen lagstiftar till arbetsgivarnas fördel, och det har varit sällsynt att lagstiftning varit till fördel för arbetare. Men nu vet företagen att den tid då de kunnat agera hur de velat, helt utan konsekvenser, är förbi.
Samtidigt har de hotat med massarbetslöshet. De påstår att alla gigarbetare kommer förlora sina jobb, eftersom det inte är kompatibelt med företagens affärsmodell att ha anställda. Men det här är falskt. Det finns exempel på plattformar som har anställda och fungerar ändå, till exempel JustEat. Och människor kommer fortfarande behöva matleveranser. Nya konsumtionsmönster har framträtt i samband med lockdowns. Ifall plattformarna inte klarar av att leverera det så finns det möjlighet att göra det genom kooperativ och andra typer av verksamheter som respekterar lagen och arbetarna.
Ni bjöd Uber på tårta förra veckan. Varför gjorde ni det?
Uber firade tio år i Frankrike, och de hade skickat ut en video där de berättade om hur många bra saker de gjort under de här tio åren. Några Uber-förare bestämde sig för att baka en egen tårta och frågade och jag ville följa med dem när de överlämnade en present till Uber. Presenten var det nya direktivet om plattformsföretag.
Så jag och Uber-förarna gick och ställde oss utanför Ubers kontor i fredags. Jag sa: ”Nu när ni fyller tio år är ni tillräckligt stora för att lära er hur man respekterar lagen och era arbetare, så min present till er är direktivet”. De hade stängt kontoret, eftersom de visste att vi var på väg dit, så vi kunde inte överlämna det till dem. Men det var roligt, och alla log eftersom vi just hört de stora nyheterna. Det var ännu ett bevis på att maktbalansen håller på att förändras.
Vad är era nästa steg nu när kommissionen svarat?
Kampen är långt ifrån över. Även om vi gjort vårt bästa förväntar vi oss att plattformarna kommer trappa upp lobbyismen. Kanske försöker de göra som de gjorde i Spanien, efter att regeringen infört lagar som begränsade gigföretag. Där skapade de falska fackföreningar, som pushade för att arbetare skulle förbli egenanställda.
Men vad vi säger är inte att alla ska vara anställda, oavsett vad. Det vi säger är att man antingen är anställd eller så är man egenanställd. Och om du har en algoritm som styr ditt arbete och bestämmer vad du ska göra, då ska du ha samma rättigheter som andra arbetare. Om plattformen inte styr över ditt arbete på det sättet och du är fri att själv bestämma hur du arbetar, okej, då kan du förbli egenanställd.
Enligt direktivet finns det fem kriterier för att gigföretag ska räknas som arbetsgivare, till exempel att du som arbetar inte kan välja priset för tjänsten själv eller att du inte har direkt kontakt med kunden. Om ett företag uppfyller två av dessa kriterier så ska du antas vara anställd snarare än egenanställd. Vi förväntar oss att företagen kommer försöka ändra på det här, och säga att företag måste uppfylla fler kriterier för att räknas som arbetsgivare. På det sättet skulle de kunna undgå ansvar.
Så nu måste vi följa processen. Vi kommer försöka förbättra förslaget fram till juni 2022, och sen kan vi vänta oss att direktivet antas i september samma år. Efter det har medlemsstaterna ytterligare två år på sig att infoga det i sin nationella lag. Det är en lång process. Men vi behöver egentligen inte vänta på att direktivet blir klart. Redan nu kan vi använda beslutet för att sätta press på plattformarna. I Frankrike kommer vi att använda det för att pressa regeringen, som vill välja en helt annan väg från EU-kommissionen.
Vad händer efter det? Fortsätter kampen mot de stora plattformsföretagen?
Ja, efter att vi är klara med frågan om anställningsstatus är en av de intressanta frågorna algoritmiskt management. Det här är en fråga som även sträcker sig utanför plattformarnas gränser. Vi måste se till att algoritmiskt management omfattas av arbetslagar. En annan viktig fråga gäller skatter – väldigt ofta betalar plattformsföretagen lite eller ingen skatt.
Det här är väldigt spännande frågor att driva. På vänsterkanten har man vant sig vid att förlora. I Frankrike är hela presidentvalet fokuserat på Macron mot extremhögern, och vi har en regering som inte lyssnar på arbetarna. Situationen är inte som på 60-talet, då facken hade framgångar och förbättrade människors livsvillkor. I dag har vi snarare blivit vana vid att försöka försvara de framsteg som gjordes då från att inskränkas.
Därför är det spännande att kunna göra någonting som förändrar arbetares liv – och något som leder till seger. Det är en delad seger, som är resultatet av kamp både inuti och utanför EU-parlamentet. Det är en seger för arbetarnas koalition i kombination med politisk kraft. Tillsammans har vi visat att vi kan ha övertaget.
Tror du att de här framstegen är någonting som vänstern kan bygga vidare på i framtiden? Är gigekonomin en viktig fråga för vänstern?
Ja, jag tror verkligen det. Jag vet inte hur det är i Sverige, men ibland fastnar vänstern lätt i att debattera små skiljelinjer i specifika frågor. Men när vi lämnar det – och när vi gör saker som åstadkommer konkret förändring i människors liv – då innebär det att vi också kan vinna val. Det får människor att inse att vänstern inte är meningslös, utan tvärtom användbar: ”de kan förändra mitt liv, de kan göra mer än att prata och ha fina idéer”. Det är något som kan mobilisera människor tillsammans.