Under de senaste månaderna har företaget Kavall satsat hårt på annonsering i de svenska storstäderna. Kavall är ett bolag som grundades för mindre än ett år sedan, och utlovar matleveranser inom 10 minuter från det att beställningen sker. Matkassarna körs ut av bud på cykel eller elsparkcykel, till priser så låga som 19 kronor per leverans.
Företagets vd John Tengberg har en bakgrund som konsult på Boston Consulting Group, kända från Nya Karolinska-haveriet i Stockholm. Trots att de startade så sent som i maj 2021 har Kavall redan hunnit ta in över 50 miljoner i kapital. Bland investerarna och delägarna märks Fredrik Jung-Abbot, grundare till Kry, och Samir Bachkani, grundare till gigföretaget Hungrig.se.
Så, är Kavall ett gigföretag? Inte än så länge, i alla fall. På frågan om företaget anställer bud med timlön eller ifall de använder sig av falska egenanställningar svarar Kavalls kundtjänst att deras bud är direkt anställda med provanställning upp till 6 månader, och att ”de allra flesta får timlön”.
Alltså borde allting vara frid och fröjd – eller?
Gigekonomin har existerat i nästan ett årtionde, och vid det här laget går det att se tydliga mönster i hur gigbolagen agerar när de etablerar sig på en marknad. I boken Riding for Deliveroo beskriver cykelbudet Callum Cant hur det gick till när Deliveroo (en brittisk motsvarighet till Foodora) etablerade sig i Brighton:
Vissa [av kollegorna] hade arbetat på Deliveroo sen de startade i Brighton. På den tiden låg timlönen på sju pund plus ett pund per leverans, och byggde på ett mer formellt schemaläggningssystem. En arbetare berättade om hur antalet beställningar var så lågt att han brukade schemalägga sig under de lugna skiften på eftermiddagar mitt i veckan och slå på appen medan han låg på soffan och kollade på tv.
Innan en app etablerat sig i en stad och byggt upp en kundbas är det ofta nödvändigt att anställa bud på timlön. Det är det enda sättet gigbolagen kan garantera att människor i behov av arbete faktiskt söker sig till just deras plattform, och inte till en mer väletablerad konkurrent där chanserna för jobb är större. Genom att till en början erbjuda bra kontrakt lockar företagen alltså till sig en stabil grund av bud, vilket innebär att inga beställningar riskerar att inte levereras. Cant förklarar hur det fungerar:
När mängden beställningar inte var garanterad och [Deliveroo] nyss startat i staden så var de tvungna att erbjuda en timlön, för att försäkra sig om att arbetare var konstant tillgängliga. Men efter hand tog sig affärerna. Vid tiden jag började hade de en stor mängd tillgänglig arbetskraft och en massa beställningar, och till följd av det hade de bytt till en leveransbaserad ackordslön. Den här förändringen i betalningsstrukturen tvingade arbetare att antingen jobba snabbare eller tjäna mindre.
Gigbolag börjar alltså sällan som gigbolag. I stället väntar de ofta med att gigifiera sin verksamhet till dess att förutsättningarna finns – det vill säga en lojal kundbas som för med sig ett regelbundet flöde av beställningar. Först då kan företag som Deliveroo vara säkra på att det finns en tillgängligt stor pool av arbetskraft i standby-läge för att se till att alla beställningar levereras.
Hur arbetsvillkoren på Kavall ser ut om ett år eller två kan bara framtiden utvisa. Men det finns ett faktum som kommer kvarstå oavsett vad som händer: leveranser på 10 minuter för 19 kronor går inte att kombinera med en skälig timlön och goda arbetsvillkor. Antingen måste priset på tjänsten höjas (vilket kommer innebära att Kavall förlorar stora mängder kunder till konkurrenter som Foodora och Vembla) eller så måste utgifterna för löner, utrustning och annat sänkas (vilket troligtvis skulle innebära att företaget går över till någon form av gigmodell).
Det tredje alternativet är att företaget inte går med vinst över huvud taget. Men det vore naivt att tro att en samling människor med bakgrund på företag som Kry, Hungrig.se och Boston Consulting Group är ointresserade av ekonomisk vinning.
Jacob