Just nu arbetar vi i Gigwatch på ett projekt kring gigarbete inom språksektorn. Jag vill redan nu dela med mig av några av de saker vi sett hittills i arbetet.
Ofta när gigekonomin debatteras ligger fokus på bud- och logistiksektorn. Egentligen är det inte så konstigt: ingenstans är kontrasten större mellan gigekonomins glättiga gränssnitt och den tunga och skitiga verkligheten på gatorna. Men att snäva in debatten om gigekonomin till att enbart handla om de här jobben tror jag är ett stort misstag. Logistikbranschen är nämligen långt ifrån den enda del av arbetsmarknaden där man kan hitta gigifierade upplägg. Att titta på andra delar av gigekonomin gör också att vi bättre kan förstå vilka olika dynamiker som spelas in när ett arbete gigifieras.
I hörn av arbetsmarknaden som vid första anblick ligger långt från Foodora och Tiptapp hittar vi den grupp av arbeten vi undersöker i vårt nuvarande projekt, och som vi lite slarvigt klumpat ihop under begreppet ”språkjobb”: tolkar, översättare, undertextare och transkriberare. De historier vi hört från dessa branscher har varit påfallande lika: vad som en gång i tiden varit specialiserade expertyrken har under de senaste årtiondena genomgått en gigifieringsprocess, med dumpade ersättningar och arbetsvillkor som följd – ofta som en mer eller mindre direkt konsekvens av digitalisering och automatisering av vissa arbetsmoment.
GIgifieringen av undertextarbranschen
Undertextningsbranschen är ett talande exempel. För ett par årtionden sedan var det väldigt få i Sverige som över huvud taget arbetade med undertextning. Det var ett högspecialiserat jobb – i princip omöjligt för de flesta att utföra och lära sig, då själva produktionen av undertext krävde särskilda (och väldigt dyra). Det innebar förstås att undertextarna var i hög grad beroende av det fåtal arbetsgivare som ägde maskinerna i fråga, men också att arbetsgivaren i hög grad bands till sina experter i ett ömsesidigt beroende. Bristen på kvalificerad arbetskraft gjorde det möjligt att pressa upp lönerna i branschen till bra nivåer.
Den här situationen förändrades radikalt under 90- och 00-talet. Med hjälp av persondatorer och internet blev det möjligt för vem som helst att skapa och sprida undertexter på ett billigt och enkelt sätt (många minns nog 00-talets torrents med mer eller mindre lyckade hemsnickrade ”swesubs”).
Sänkningen av de tekniska och materiella trösklarna för att undertexta har utnyttjats av stora plattformsföretag. Det har gjort det möjligt för dem att överrekrytera arbetskraft och tvinga in kollegor i konkurrens mot varandra. Affärsmodellen exemplifieras bäst av namnet på det nya system som en av plattformarna infört för att fördela uppgifter: ”shark tank”. I hajtanken kastas arbetsuppgifterna ut till undertextarna, som uppmuntras ”hugga” dem så snabbt som möjligt innan någon annan hinner före.
Med den tilltagande automatiseringen i språkbranschen håller nu trösklarna på att sänkas ännu mer. Genom maskinöversättning och automatisk transkribering riskerar det som en gång varit ett specialiserat hantverk att i allt högre grad reduceras till ren korrekturläsning av datorgenererade texter. På så sätt blir det möjligt för ännu fler människor att ta sig över trösklarna och stiga in i hajtanken, och villkoren kan fortsätta pressas nedåt.
Gigekonomins framtid
Gigekonomin är inte döende, den ömsar bara skinn. Med den ekonomiska kris som tornar upp sig är det sannolikt att gigekonomin går in i en ny fas. Det minskande ekonomiska utrymmet bland befolkningen innebär att många av dagens ”tjänarföretag” inte lär vara mycket mer än suddiga minnen om några års tid.
Samtidigt kommer lågkonjunkturen leda till att allt fler arbetsgivare utanför dagens gigekonomi tvingas strama åt sina finanser. Att de i det läget kommer låna metoder och affärsmodeller från gigekonomin är inte osannolikt, och erfarenheterna från språkbranschen visar att även jobb som tidigare betraktats som högkvalificerade löper risk att drabbas av gigifiering. Hur osannolikt det än verkar i dag kan du själv stå näst på tur för att kastas i hajtanken.
Jacob