Del 1. Vad är lobbyism? Varför är lobbyism viktigt för gigföretagen?

I Sverige har till exempelvis arbetsköparorganisationen Almega utökat sitt lobbyarbete, och har därmed kunnat stärka sin politiska makt. Bland Almegas medlemmar hittar vi de flesta privata aktörer inom skola, omsorg och sjukvård. Därför har vinster i välfärden varit en nyckelfråga i organisationens lobbyarbete, med syfte att säkra medlemmarnas långsiktiga affärsintressen. Runt 2015, när ett förslag om att reglera vinster i välfärden var uppe på bordet, inleddes en intensiv lobbykampanj. Sverigedemokraterna var vid tillfället mot vinster i välfärden, men efter uppvaktning från Almegas lobbyister ändrade partiet ställning. Även facket Vårdförbundet svängde i frågan i samband med lobbykampanjen. De motiverade detta med att de till stor del kvinnliga medlemmarna skulle ha samma möjlighet att välja bland arbetsköpare som män inom privat sektor.

“Svängdörrarna” mellan politiken och näringslivet är en annan tydlig problematik med lobbyism. Det innebär att förtroendevalda politiker mer eller mindre går direkt från politiska uppdrag till välbetalda poster inom näringslivet. Genom generösa arvoden kan företag köpa politisk kunskap. Organisationen Transparency International har visat att så många som 30 % av före detta Europaparlamentariker gick vidare till uppdrag inom privat sektor. Även bland EU-kommissionärer från Barroso II – Kommissionen gick cirka en tredjedel vidare till privata aktörer. En av dessa var den tidigare kommissionären för digitalisering och konkurrens, Neelie Kroes, som blev styrelseledamot för Uber kort efter hon lämnat sin post. Under sin tid som kommissionär gjorde Kroes sig känd för att inta en ‘extremt Uber-vänlig’ position. Något som kan ses ha lönat sig, då hon som styrelseledamot mottog aktier i företaget som betalning. För Ubers del var rekryteringen ett sätt att, som det uttrycks i en artikel i Irish Times, hjälpa Uber att ‘navigera den myriad av politiska och lagmässiga vägspärrar som företaget möter runt om i världen’. Dessa svängdörrar kan således ses som ett sätt för företag att skaffa sig värdefull insyn i det politiska spelet.

Dyra rekryteringar som denna tyder på att gigföretagen är angelägna om att etablera sig som politiska aktörer. Lagförslaget Prop. 22 i Kalifornien är ett exempel på hur gigföretagen använder lobbyism för att förstärka sin ställning. Förslaget gick ut på att legitimera gigföretagens anställningsmodell, det vill säga att anlita arbetarna som egenföretagare. Prop. 22 skulle innebära att gigarbetare får rätt till en minimiersättning, men däremot inte grundläggande rättigheter som sjukpenning, betald övertid, rätt till kollektiv förhandling och arbetslöshetsförsäkring. En annan central del i förslaget är att bara “aktiv körtid” ska avlönas. Väntetid är en stor del av Uber-chaufförers arbetsdag och denna tid skulle därmed förbli obetald, vilket i praktiken ger mycket låga tidlöner. Uber, Doordash, spenderade sammanlagt 200 miljoner dollar på sin PR-kampanj inför folkomröstningen. PR-och lobbyarbetet riktades också mot att skapa lojalitet bland såväl kunder som arbetare. Företaget Instacart tryckte upp klistermärken med texten ‘Yes 22, save app-based jobs and services’ som de uppmuntrade sina arbetare att lämna till kunderna tillsammans med deras paket, som en vädjan till kunden att rädda ens jobb. I Ubers och Lyfts appar poppade push-meddelanden upp med uppmaningen om att rösta för förslaget. I december 2020 stod det klart att ja-sidan vunnit i folkomröstningen. Men framtiden för Prop. 22 är fortsatt oklar efter att en domstol förklarat att förslaget strider mot federal lagstiftning, mer precist rätten för arbetare att delta i kollektiva förhandlingar. Kort därefter lämnade Uber in en överklagan mot domstolens beslut. Prop. 22 är  den lagstiftningsmodell som Uber skulle vilja se även i Europa, vilket märks i förslag som företagets lobbyister lyfter fram i sitt arbete mot EU.

När gigekonomin möter kritik och politiker börjar titta närmare på att reglera sektorn försöker gigföretagen försvara den juridiska gråzonen de karvat ut för sin affärsverksamhet med hjälp av lobbyarbete. Genom att verka bakom stängda dörrar strävar gigföretagen efter att ligga steget före både när det gäller insyn i och utformning av lagstiftningsprocesser, i synnerhet på EU-nivå. Därför är det viktigt att granska lobbyismen.